"Las Vegas" goes "Bas Begas"
Har nu börjat märka av konkuransen. Som mina nära och kära vet, så vill jag ju in i showbusiness. Jag blev uttagen att vara med på en "back-up singer" workshop efter lunchen. Vi var många som var duktiga. Vi är många som vill samma sak...
Pressen märks av. "Är jag med på listan?", "Ja, jag får dansa/sjunga i det nummret!" eller "Nej, jag kom inte med. F*n!"
Jag börjar tvivla på mig själv (fast jag inte borde). Är jag verkligen så bra? Ja det är jag! Varför ställer jag ens den (jättedumma) frågan? Vad är det för fel med att stå för att man tycker att man själv är bra på något? Varför är det så fel att tycka bra om sig själv?
J*vla jantelag! Varför är jag en sådan feg/skraj skandinav?
Sista "lektionen" på schemat var "Tournament". Vi blev hänvisade till matsalen. När de öppnade dörrarna såg vi att det hade casino-inrett rummet. Istället för "Las Vegas" stod det "Bas Begas" (vi är ju trots allt Cast B ;) ). Alla skulle sätta sig vid ett bord (det var 13 stycken). Vi skulle spela "pokerutlägg" (alltså, endast utlägget man gör efter en pokerrunda). Målet var att vinna och ta sig vidare till de bord med ett högre nummer. Vi skulle alltså försöka ta oss till bord nummer 13. Den som förlorade rundan fick flytta ner ett bord.
Vi fick absolut inte prata med varandra under spelets gång. Trots att alla hade fått samma regler att spela efter, blev det på något konstigt sätt så att alla borden hade någorlunda olika regler. Såklart ville alla spela efter sina egna regler...
Vid spelets slut diskuterade vi detta. Allas reaktioner, varför det blev olika regler, etc. Vi kom fram till att detta kan jämföras med verkliga livet och våran värld som vi lever i. Alla tror att de har svaret på alla frågor och vill absolut lösa dem på sitt sätt. Vad sägs om att sammarbeta? Ingen enskild stad/land/continent kan styra världen ensam. Vi behöver varandra på ett eller annat vis!
På kvällen blev det fingerfärgs pictionary hos en av Kelseys vänner. Det var tydligen hennes födelsedag, så vi var ett gäng som firade henne. För att tillägga, så gillar hon Sverige och svenska språket. Vad bättre kunde vi ge henne än en svenskbok med svenska ord och fraser ;) Senare blev jag dessutom beordrad att sjunga "Ja må hon leva" ;)
Imorgon kväll blir det "Culture JAM". De som är intresserade ska visa något från sin kultur och våra värdfamiljer är inbjudna som publik.
Vi skandinaver (5 svenskar, 1 finska, 1 norska & 1 danska) har satt ihop ett medley (ska dock inte avslöja för mycket än ;) ). Det kommer bli spännande :) Det kommer också bli roligt att se de andras framträdanden.
Pressen märks av. "Är jag med på listan?", "Ja, jag får dansa/sjunga i det nummret!" eller "Nej, jag kom inte med. F*n!"
Jag börjar tvivla på mig själv (fast jag inte borde). Är jag verkligen så bra? Ja det är jag! Varför ställer jag ens den (jättedumma) frågan? Vad är det för fel med att stå för att man tycker att man själv är bra på något? Varför är det så fel att tycka bra om sig själv?
J*vla jantelag! Varför är jag en sådan feg/skraj skandinav?
Sista "lektionen" på schemat var "Tournament". Vi blev hänvisade till matsalen. När de öppnade dörrarna såg vi att det hade casino-inrett rummet. Istället för "Las Vegas" stod det "Bas Begas" (vi är ju trots allt Cast B ;) ). Alla skulle sätta sig vid ett bord (det var 13 stycken). Vi skulle spela "pokerutlägg" (alltså, endast utlägget man gör efter en pokerrunda). Målet var att vinna och ta sig vidare till de bord med ett högre nummer. Vi skulle alltså försöka ta oss till bord nummer 13. Den som förlorade rundan fick flytta ner ett bord.
Vi fick absolut inte prata med varandra under spelets gång. Trots att alla hade fått samma regler att spela efter, blev det på något konstigt sätt så att alla borden hade någorlunda olika regler. Såklart ville alla spela efter sina egna regler...
Vid spelets slut diskuterade vi detta. Allas reaktioner, varför det blev olika regler, etc. Vi kom fram till att detta kan jämföras med verkliga livet och våran värld som vi lever i. Alla tror att de har svaret på alla frågor och vill absolut lösa dem på sitt sätt. Vad sägs om att sammarbeta? Ingen enskild stad/land/continent kan styra världen ensam. Vi behöver varandra på ett eller annat vis!
På kvällen blev det fingerfärgs pictionary hos en av Kelseys vänner. Det var tydligen hennes födelsedag, så vi var ett gäng som firade henne. För att tillägga, så gillar hon Sverige och svenska språket. Vad bättre kunde vi ge henne än en svenskbok med svenska ord och fraser ;) Senare blev jag dessutom beordrad att sjunga "Ja må hon leva" ;)
Imorgon kväll blir det "Culture JAM". De som är intresserade ska visa något från sin kultur och våra värdfamiljer är inbjudna som publik.
Vi skandinaver (5 svenskar, 1 finska, 1 norska & 1 danska) har satt ihop ett medley (ska dock inte avslöja för mycket än ;) ). Det kommer bli spännande :) Det kommer också bli roligt att se de andras framträdanden.
Kommentarer
Trackback
